Yasmin Nyqvist vinner Årets kritiska text 2023 med recensionen “Vardagens stora brytningsskeden, glimrande skärgårdsparadis” som publicerades i Lysmasken den 22 juni 2023.

Vinnaren korades under en ceremoni i Arkadia International Bookshop i Helsingfors den 30 november.

Domare Hynek Pallas prismotivering:

“En bra kritiker ska ha kunskap om sitt ämne, näsa för det andra missar och en penna som kan berätta om det. En riktigt bra text är en där allt detta sammanfaller. Där kritikerns person – och nyfikenhet! – framträder. Som bildar en text man kan läsa även efter att man har sett filmen, hört låten eller läst boken. Allra gladast blir jag när jag möter en sådan text i ett ämne och en genre som annars är styvmoderligt behandlad.

Så är fallet med vinnaren av Årets kritiska text, vald i extremt tuff konkurrens från ett strålande nomineringsfält. Yasmin Nyqvists välskrivna recension av Fredrik Soncks Freja-böcker öppnar sitt ämne ur en rad perspektiv. Här finns det läsande barnets vinkel, samhällets, förälderns, tecknarens och författarens. Liksom barnbokens historiska och samtida kontext.

Det är kritik som bör bilda skola. Och det långt bortom sin genre.”

De tio finalisterna i tävlingen Årets kritiska text 2023 var (skribenter i bokstavsordning):

Aurora Ahlroos: “Estetiker – senaste fixen för våra identitetskriser?” i Elevbladet 17.6.2023.

Sara Ehnholm Hielm: “Venedig, strömningstjänster och filmfestivaler” i Hufvudstadsbladet 8.1.2023.

Pia Ingström: “Hur man älskar och exploaterar en sjöko till döds” i Hufvudstadsbladet 22.10.2023.

Christa Lundström: “Kära återseenden och svåra samlarfrågor när Don Rosa-biblioteket knyts ihop” i Hufvudstadsbladet 4.6.2023.

Norah Lång: “Ålänningens sång – hur klingar den idag?” i Ålandstidningen 28.8.2023.

Yasmin Nyqvist: “Vardagens stora brytningsskeden, glimrande skärgårdsparadis” i Lysmasken 22.6.2023.

Rakel Similä: “En perfekt produkt av sin tid – en mindre bra roman” i Horisont nr 3/2023.

Ann-Christine Snickars: “Nypremiären av ‘Cabaret’ har samma intensitet som tidigare men spelas i en lite mörkare värld” i Åbo Underrättelser 31.8.2023.

Nalle Valtiala: “Audubon massakrerade fåglarna som han avbildade – skulle han platsa i sällskapet som bär hans namn?” i Hufvudstadsbladet 9.7.2023.

Mia Österlund: “Den ingströmska essän – ett käril för ljungande krafter” i Lysmasken 8.6.2023.

Så här kommenterade domare Hynek Pallas urvalsprocessen:

“Kunskap, nos och penna. Mitt svar på egenskaperna hos en god kritiker har inte ändrats sedan jag började i yrket för 20 år sedan. Texterna och kritikerna som gjorde att jag drogs till det kritiska skrivandet visade varför: än idag kan jag minnas avgörande recensioner bättre än skivorna, filmerna eller böckerna de avhandlade. Eftersom kritikern hade stil och kunnande – och det på sätt som underhöll och berikade – och nosade sig in i vrår som kollegorna missade.

Kritik kan vara en kort anmälan. Det kan vara en helsidesrecension. Det kan vara en essä. Den kan handla om en låt och den kan handla om ett konstnärskap. Eller något helt annat. I en digital tid med påstått färre grindvakter (där de egentligen bara har bytts ut) och alla-är-kritiker-tänkande har vad vi ska avhandla och hur blivit flytande. När släpps ett musikalbum? Vad är ett kändisskap? Vilka plattformar är värda vår blick? Varför? Det har inte gjort de tre egenskaperna i god kritik mindre viktiga. Tvärtom. Utan kunnandet och nosen tappar du bort dig. Utan pennan särskiljer du dig inte från tusentals tyckare på Facebook eller från influeraren.

Det gjorde inte urvalet av dessa tio artiklar enklare. De texter som jag för Kritikbyrån har haft ynnesten att läsa till Årets kritiska text har uppvisat imponerande bredd, kunnande och stil. Dessa nominerade står på de tre viktiga benen. Det är texter som öppnar världen i det stora och i det lilla. Där kritikern utkristalliseras som person. Och det är kritik som dröjer sig kvar i egen rätt.”

Så här utlystes tävlingen:

Kritikbyrån söker nu klarsynta, roliga, kontroversiella, djupgående och lyskraftiga kritiska kulturtexter som publicerats i finlandssvensk media under det senaste året. Nominera en favorit eller skicka in en egen text från det gångna året via formuläret nedan.

Bidraget behöver ha publicerats i finlandssvensk media 1.11.2022–31.10.2023. Allt från recensioner till essäer beaktas, det viktigaste är att texten har en tydlig kritisk och analytisk hållning och att den behandlar ett kulturellt fenomen. Tävlingen gäller texter som handlar om alla slags konstarter (litteratur, musik, teater, film, dans, konst o.s.v.). Bidraget kan vara en (1) egen text och/eller någon annans text du vill nominera. Nomineringar kan göras anonymt. Deadline för nomineringar är den 31.10.2023.

Domare för årets tävling är författaren och kritikern Hynek Pallas, född 1975 i Prag. Han har disputerat inom filmvetenskap och skriver regelbundet på Göteborgs-Postens kultursidor där han är filmkritiker samt i Expressen Kultur. Pallas senaste bok är Skotten i Slovakien – En centraleuropeisk tragedi.

I mitten av november offentliggörs en shortlist på tio bidrag som domaren valt ut. Bland dem väljer domaren ett vinnande bidrag som koras under en prisceremoni i Helsingfors den 30 november. Vinnaren belönas med ett pris på 1 000 € (priset är inte skattefritt).

Med tävlingen Årets kritiska text vill Kritikbyrån uppmärksamma den analytiska kulturtexten som genre och lyfta fram oförglömliga, oväntade och träffsäkra kritiska texter som publicerats i finlandssvensk media under det gångna året.

 



 

Årets kritiska text 2022

Mio Lindman vinner Årets kritiska text 2022 med kolumnen ”En kos andetag” som publicerades i Ny tid nr 5/2022.

Michel Ekman tilldelas ett hedersomnämnande för texten ”På spaning efter Marcel Prousts roman” som publicerades i Nya Argus nr 7–8/2022.

Pristagarna korades under en ceremoni i Jackie Bar i Helsingfors på torsdagen den 1.12.2022.

Domare Sirpa Kähkönens prismotivering:

”Sista valet blev mellan två viktiga, filosofiska och djupt personliga essäer / recensioner som behandlade både eviga och aktuella frågor. I mitt val mellan dessa två betonade jag aktualiteten.

Mio Lindmans text En kos andetag är välskriven, klar, skarp och emotionellt engagerande på ett sällsynt sätt och lyfter fram en av vår tids mest brännande frågor: hur vi behandlar djur och hur vi människor ser vår plats i biosfären. Lindmans språk meddelar budskapet osentimentalt men lämnar läsaren i skakat tillstånd. Texten lever vidare i läsarens kropp och själ.

Hedersomnämnandet går till Michel Ekman vars essäer och recensioner jag under åren läst med behag och beundran. Essä-recensionen om Marcel Prousts romanserie På spaning efter den tid som flytt och om Carl-Johan Malmbergs bok Lyckans gåta berättar också om läsarens uppväxtår; om hur man med tålamod och genom mognadsprocess hittar en nyckel till Prousts fiktiva, oändligt rika värld.”

De elva finalisterna i tävlingen Årets kritiska text 2022 var:

Michel Ekman: ”På spaning efter Marcel Prousts roman”, i Nya Argus nr 7–8/2022.

Roland Ingelin: ”Djurisk prosalyrik som minst sagt imponerar”, i Lysmasken 8.4.2022.

Henrik Jansson: ”Virtuost och vackert om att äta och spy”, i Hufvudstadsbladet 16.4.2022.

Mats Liljeroos: ”Pekka Kuusisto och Antti Auvinen tar tempen på en sargad planet”, i Hufvudstadsbladet 28.3.2022.

Camilla Lindberg: ”När ingen vill betala för att folk ska tänka”, i Lysmasken 30.9.2022.

Mio Lindman: ”En kos andetag”, i Ny tid nr 5/2022.

Petter Lobråten: ”Kärleken får mig att återvända till kyrkan”, i Ålandstidningen 15.2.2022.

Elliot Lundegård: ”Hoppets visdom – All About Love. New Visions av bell hooks”, i Nya Argus nr 7–8/2022.

Sara Nyman: ”Smärtpunktens täcknamn – Steve Sem-Samberg: Theres, i Nya Argus nr 7–8/2022.

Alexander Öhman: ”Om tystnaden på bild”, i Ny tid 19.09.2022.

Mia Österlund: ”Med sällsynt känsla för elvaåringars mörker”, i Hufvudstadsbladet 29.9.2022.

Så här kommenterade domare Sirpa Kähkönen urvalsprocessen:

”Det var en stor ära för mig att läsa årets kritiska texter. Jag njöt av varenda text och kände mig privilegierad: texternas variation och höga intellektuella standarder gav näring för tankar och också framtidshopp – det finns fortfarande kritisk granskning, eldsjälad analys och, inte minst, entusiasm.

Uppdraget blev svårt. Var och en av texterna var klok och insiktsfull. Vissa var passionerade också. I valet betonade jag betraktelsesättet, synvinklar och en viss våghalsighet – förmågan och viljan att berätta varför konstverket resonerar i själen och kroppen. Det var också självklart att det skulle finnas både små och stora medier på listan.

En viktig grupp av texter var kritik om kritiken själv. Det fanns flera texter om detta viktiga ämne och de borde faktiskt vara ihopsamlade och tillgängliga för både konstnärs- och kritikerkåren och den stora allmänheten.

Jag valde elva fina texter. Men alla nominerade var underbara att läsa.”

Så här utlystes tävlingen:

Kritikbyrån söker klarsynta, roliga, kontroversiella, djupgående och lyskraftiga kritiska kulturtexter som publicerats i finlandssvensk media under det senaste året. Nominera en favorit eller skicka in en egen text från det gångna året via formuläret nedan.

Bidraget behöver ha publicerats i finlandssvensk media 1.11.2021–31.10.2022. Allt från recensioner till essäer beaktas, det viktigaste är att texten har en tydlig kritisk och analytisk hållning och att den behandlar ett kulturellt fenomen. Tävlingen gäller texter som handlar om alla slags konstarter (litteratur, musik, teater, film, dans, konst o.s.v.). Bidraget kan vara en (1) egen text och/eller någon annans text du vill nominera. Nomineringar kan göras anonymt.

Domare för årets tävling är författaren, översättaren och kolumnisten Sirpa Kähkönen. Kähkönen har publicerat över tio romaner, varav tre blivit Finlandia-nominerade. Hon har dessutom fungerat som ordförande för finska författarförbundet.

I mitten av november offentliggörs en shortlist på tio bidrag som domaren valt ut. Bland dem väljer Kähkönen ett vinnande bidrag som koras den 1.12. Vinnaren belönas med ett pris på 1 000 € (priset är inte skattefritt).


 

Årets kritiska text 2021

Vinnaren av Årets kritiska text år 2021 är Henrik Janssons text ”Prekariatstillvaro i fabrikens lågstatussfär – och sen kom cancern” som publicerades i Hufvudstadsbladet den 2.5.2021.

Prisutdelningen sändes live på Yle Arenan den 1.12.

Domare Magnus William-Olssons prismotivering:

”Den dagliga litteraturrecensionens viktigaste funktion är att göra det recenserade verket tänk- och talbart för de som inte själva läst det. Tack vare sin breda och djupa kunskap om samtidslitteratur kan Henrik Jansson låta fransmannen Ponthus roman likt kläppen i en klocka slå ann en lång rad angränsande verk ur den svenskspråkiga litteraturen. I den resonans som uppstår ryms också läsarens personliga kunskaper, invändningar och erfarenheter. Utan åthävor, poetiskt och enkelt, illustrerar Janssons artikel hur kritik gör litteratur samhällelig.”

De tio finalisterna i tävlingen Årets kritiska text år 2021 var:

Jan Granberg: ”Camilla Nylunds varma och intensiva debut som Tosca”, i Hufvudstadsbladet 17.9.2021.

Bianca Gräsbeck: ”Ode till ett hotat hav”, i Ny tid 16.4.2021.

Victor von Hellens: ”Trollbindande lyssningsupplevelse utöver det vanliga”, i Hufvudstadsbladet 13.4.2021.

Henrik Jansson: ”Prekariatstillvaro i fabrikens lågstatussfär – och sen kom cancern”, i Hufvudstadsbladet 2.5.2021.

Daniela Lillhannus: ”Tatjana Brandt behandlar författare som människor i sina essäer – med ömhet och humor”, i Västra Nyland 21.4.2021.

Elliot Lundegård: ”Häxan som förvandlade sig till katt bevisade underordning”, i Hufvudstadsbladet 4.7.2021.

Christa Lundström: ”Vigdis Hjorth återvänder till den olyckliga familjen”, i Hufvudstadsbladet 28.3.2021.

Valter Sandell: ”Revolutionärt blivande i Pauli fotspår”, i Nya Argus nr 10/2021.

Katja Sandqvist: ”Så vackert att det nästan gör ont”, i Hufvudstadsbladet 20.9.2021.

Daniel Wickström: ”Att sörja tiden – Om förlust i Josefine Klougarts roman En av oss sover”, i Horisont nr 2/2021.

Så här kommenterade domare Magnus William-Olssons urvalsprocessen:

”Jag har i mina överväganden vägt in viss representativitet. Jag har till exempel valt att ha med flera konstarter, även om litteratur dominerade stort i materialet. Jag har när text stått mot text prioriterat mindre etablerad framför mycket etablerad skribent. Jag har också haft ett gott öga för dagskritiska texter, även om jag också har med några essäer av mindre tidsbunden art. Det har blivit en överrepresentation av HBL-texter. Det beror inte på att de är överlägset bra, utan på att de är överrepresenterade i materialet. Som jämförelse kan sägas att inte en enda text publicerad på Yle:s sajt inkommit.”

 

Så här utlystes tävlingen:

Kritikbyrån söker klarsynta, roliga, kontroversiella, djupgående och lyskraftiga kritiska kulturtexter som publicerats i finlandssvensk media under det senaste året. Kan det vara just din text?

Ditt bidrag behöver ha publicerats i finlandssvensk media 1.11.2020–31.10.2021. Allt från recensioner till essäer beaktas, det viktigaste är att texten har en tydlig kritisk och analytisk hållning och att den behandlar ett kulturellt fenomen. Tävlingen gäller texter som handlar om alla slags konstarter (litteratur, musik, teater, film, dans, konst o.s.v.).

Varje kritiker kan skicka in ett (1) bidrag. Bidragen skickas in via formuläret nedan – var noga med att fylla i dina kontaktuppgifter så vi kan kontakta dig vid en eventuell vinst.

Domare för årets tävling är den svenska poeten, kritikern och redaktören Magnus William-Olsson. William-Olsson är initiativtagare till såväl Fria seminariet i litterär kritik som Kritiklabbet och poesikritiksajten Örnen och Kråkan, och han har jobbat med bland annat musik, konst och litteratur i olika former. År 2019 belönades William-Olsson även med Svenska Akademiens kritikerpris.

I mitten av november offentliggörs en shortlist på tio bidrag som domaren valt ut. Bland dem väljer William-Olsson ett vinnande bidrag som koras under evenemanget Ode till kritiken den 1.12. Vinnaren belönas med ett pris på 1 000 € (priset är inte skattefritt).


 

Årets kritiska text 2020

Vinnare av Årets kritiska text år 2020 är Sonja Vuoris essä ”Jag ser min döda bror på scenen och allt är bra”, publicerad i Hufvudstadsbladet 1.3.2020.

Se hela prisutdelningen och resten av programmet under kvällen ”Ode till kritiken” på Yle Arenan.

Domare Tuva Korsströms pristal:

”Hela 33 nomineringar gjordes för Kritikbyråns tävling om Årets kritiska text 2020. Recensionerna och essäerna täcker alla konstformer: skön-, fack- och barnlitteratur, teater, bildkonst, musik och film. Också bidrag om samhällsfrågor rymdes med.

Majoriteten av våra dagstidningar och kulturtidskrifter samt Svenska Yle deltog. Om den här tävlingen visar något så är det att kritiken i Svenskfinland lever, att den är bred och av hög kvalitet.

Det var jobbigt men givande att plöja igenom texterna. För mig blev det ett möte med skribenterna och deras individuella sätt att närma sig kritiken. Det blev också en översikt av hela kulturårets utbud. Jag skulle gärna redogöra för alla dessa kritiska möten, men får lov att inskränka mig till några få:

Jenny Jarlsdotter Wikström gjorde det igen! Hon har under flera år skrivit poesiöversikter för Finsk Tidskrift och hennes genomgång av poesiåret 2019 är en beundransvärd prestation.

Mera poesi: Marit Lindqvists radiorecension av Henrika Ringboms nya samling tar skickligt fasta på något till synes oförenligt: det vackra och det våldsamma i Ringboms dikter.

Petra Linds recensioner av Axel Åhmans Klein och Johanna Holmströms Märta Tikkanen-biografi i Östnyland och Västra Nyland visar hur en proffsig recensent kan inspirera till läsning. Medan Helen Korpaks HBL-recension ”En beklämmande inledning för fotografiska museets nya storsatsning” gav prov på en, av allt att döma, välmotiverad sågning.

Roland Ingelin är nominerad med hela tre bidrag, i Horisont och Västra Nyland, om både litteratur och teater. En för mig ny och av allt att döma flitig och entusiastisk kritiker.

Bland essäerna vill jag nämna veteranskribenten Per-Erik Lönnfors övermåttan lärda ”Självet i litteraturens labyrint”, publicerad i Nya Argus, och Salla Aldrin Salskovs ”Girldick” i Astras transnummer. Christoffer Steffanssons radioessä om experimentell elektronisk musik var jag speciellt imponerad av.

Ni ser att spektret är brett. Det var roligt att läsa, och svårt att välja.

Men ett bidrag stack ut bland alla dessa utmärkta kritiska texter. Sonja Vuoris essä i Hufvudstadsbladet den 1.3.2020  ”Jag ser min döda bror på scenen och allt är bra” är unik. Den är skriven av en teaterbesökare som försatts i en outhärdlig situation – att se hur en bortgången, älskad människa fiktionaliseras.

Sonja Vuori skriver självutlämnande om sin sorg efter brodernas död. Med en kritikers ryggmärgsreflex analyserar och utvärderar hon samtidigt föreställningen, som handlar om unga psykotiska människor på ett sjukhus.

Det blir en beskrivning av teater när det är som bäst, när det handlar om livet. Sonja Vuori definierar kritikerns uppgift – att vara den som skriver ner upplevelsen, den som ser helheten och – i bästa fall – skönheten.”

De här texterna nominerades till Årets kritiska text år 2020:

Christoffer Steffansson, ”Den elektroniska musiken och det överflödiga brus som vi lever mitt i – så kan oljudet hjälpa oss att förstå oss själva”, publicerad på Svenska Yle 28.12.2019.

Motivering: Texten öppnade upp nya vägar för mig att tänka på musik. Inspirerade på något sätt ett aktivare eller åtminstone annorlunda engagemang i mitt musiklyssnade, vilket var roligt.

Hanna Riisager, ”Förberedelser för avfärd”, publicerad i Ny tid 7.9.2020.

Motivering: Med en lyhördhet och skärpa är Hanna Riisagers recension av Gurli Lindéns “Solbäraren – mun av eld”, en sorts poesi i sig, en poesi om denna specifika diktsamling. Riisagers läsning klarar av att följa den åt båda hållen och när det inte längre går så visas avkastningen. Detta öppnar upp för andra läsare och läsningar och möjliggör kritiken som en dialog i sig.

Helen Korpak, ”En beklämmande inledning för fotografiska museets nya storsatsning”, publicerad i HBL 20.08.2020 (två nomineringar).

Motivering 1: En ärlig, välmotiverad text skriven med sakkunskap om en utställning och dessutom uttrycker besvikelse för en missad möjlighet. Även i övrigt uppskattar jag Helen Korpaks texter men denna gjorde ett särskilt starkt intryck.

Motivering 2: Starkt kritiska texter är mer ovanliga än vad många tror, men de behövs. Både för att konstnärliga misslyckanden behöver erkännas och för att stävja kritikinstitutionens latenta risk för inflation i beröm. Den här texten är starkt kritisk, men samtidigt också öppen och reflekterande. Skribenten är uppenbart kunnig om fotografi och placerar på ett förtjänstfullt sätt verket i en historisk, ekonomisk och samhällelig kontext.

Jenny Jarlsdotter Wikström, ”Elchocker och metapoesi. Poesiåret 2019”, publicerad i Finsk Tidskrift 3–4/2020.

Motivering: Litteraturvetaren Jenny Jarlsdotter Wikström har i flera år skrivit poesiöversikten för Finsk Tidskrift som publiceras i det årligen återkommande temanumret om litteratur. I översikten “Elchocker och metapoesi. Poesiåret 2019” (FT 3–4/2020) visar Jarlsdotter Wikström igen en gång prov på sin beundransvärda förmåga att se linjer och brott i utgivningen samtidigt som hon ger de enskilda verken det utrymme de förtjänar. Utgivningen får i Jarlsdotter Wikströms händer en synnerligen analytisk och skarp behandling, men utan att för den skull tumma på läsarvänligheten. Översikten skapar stor läslust även bland dem som annars är främmande för lyriken.

Jessika Holmlund, ”Den otidsenliga transberättelsen”, publicerad i Ikaros nr 4/2020.

Motivering: Texten omfattar en personlig läsning av Fredrik Ekelunds roman ”Q” samtidigt som Holmlund lyckas belysa viktiga existentiella och politiska frågor gällande politiken kring identitet och könskorrigering. Här varvas analys på akademisk nivå med ömsint dialog där skribenten också vågar visa sig sårbar. Flera sådana röster behövs i dagens identitetspolitiska debatt.

Jessika Holmlund, ”Synliggörandets politik”, publicerad i Ny tid 29.9.2020.

Motivering: Det absolut fräschaste inlägget jag läst på länge i den här diskussionen.

Julia Tidigs, ”Drabbande, mångskiktad, helt enkelt bra”, publicerad i HBL 20.8.2020 (två nomineringar).

Motivering 1: I sin bokrecension av Peter Sandströms “Kärleken är ett tamdjur” lyckas Julia Tidigs på ett lyhört och vackert sätt fånga in Sandströms litterära röst och säregna världar. Recensionen är litteraturkritik som bäst: texten tar sin utgångspunkt i boken, bemödar sig om att gå i tät dialog med verket, och genom det blir den kritiska texten också ett sätt att gestalta vad litteratur kan vara och hur den kan beröra oss. Tidigs recension var inspirerande att läsa eftersom den förmedlar en vaken uppmärksamhet på hur en text fungerar, där beskrivningarna inte blir avmätt akademiska (så att texten plattas ut) utan inbjuder snarare till att själv läsa (inte bara Sandström) med eftertanke.

Motivering 2: Tidigs recension av Peter Sandströms ”Kärleken är ett tamdjur” är en både analytisk och personlig text, ett exempel på den svåra konsten att både berömma generöst och argumentera intellektuellt. Recensionen är välskriven på oklanderlig men stilistiskt levande svenska.

Katja Sandqvist, ”Kvinnoporträtt så trovärdiga att man nästan glömmer bort att det är teater”, publicerad i HBL 13.1.2020.

Motivering: En balanserad och djupgående analys av en pjäs som behandlar relationerna mellan tre generationer kvinnor. Språket i recensionen är nyanserat och stilistiskt väl avvägt.

Katja Sandqvist, ”Åbo Svenska Teaters Hemåt över isen är en hisnande estetisk upplevelse”, publicerad i HBL 19.9.2020.

Motivering: Recensionen är analytisk. Dels placerar den pjäsen i ett teaterhistoriskt sammanhang, dels undersöker den vilka beröringspunkter pjäsen har med olika epoker samtidigt som pjäsen själv rör sig på två olika tidsplan.

Krister Uggeldahl, ”Klaus Härös nya film får en att lämna biografen med en tår i ögonvrån”, publicerad i HBL 6.3.2020.

Motivering: På filmhåll kretsar det mesta just nu kring “Tove”, den erkänt lyckade Tove Jansson-filmen. Men glöm för all del inte Klaus Härös “Livet efter döden”, en av de filmer som råkade i fötterna på coronapandemin i våras men som förtjänar att uppmärksammas. Det är fallet här, detta samtidigt som Krister Uggeldahl i den bifogade kommentaren sätter in filmen i ett större och bredare sammanhang med fokus på den finlandssvenska filmens vara eller icke vara.

Krister Uggeldahl, ”Virpi Suutaris Aalto är en levande, lyrisk och inte så lite imponerande dokumentär om det legendariska formgivarparet”, publicerad i HBL 3.9.2020.

Motivering: Imponerande om Aalto, fräscht, med tanke på de otaliga texter om Aalto som publicerats. Uggeldahls användning av det svenska språket är ett nöje att läsa. Den i särklass bästa svenskan i HBL. Redan det är värt en eloge.

Lisa Lindell, ”Maggan tar oss med på en nostalgitripp”, publicerad i Österbottens tidning 11.10.2020.

Motivering: Tar barnlitteraturen på allvar. Lyfter fram skillnaden mellan barnböcker riktade till nostalgiska vuxna och barnböcker skrivna för människor som är barn just nu. Barns liv ser annorlunda ut idag än innan internetåldern. Det här är något att tänka på då man skriver för dagens barn. Liksom att Finland inte är lika vitt längre som det en gång var. Sätter in berättelsen i ett sammanhang – Finland 2020. Tar även upp bildspråket, vilket är en viktig del av en illustrerad bok, och nostalgin (brats-dockor) som speglas i det. Betonar både det som är fint och det som är problematiskt med boken, och argumenterar för sin sak på ett tydligt och välformulerat sätt. Väcker tankar hos recensionsläsaren – väcker både medhåll och motstånd. Väcker diskussion och påminner oss om att det här är något som det är värt att diskutera – inte bara att barn läser, utan vad de läser.

Lukas Lundin, ”Gammal berättelse i ny uppsättning – med tidlöst budskap”, publicerad i Arbetarbladet 3.1.2020.

Motivering: En på många sätt ovanlig musikalrecension. Där det allt för ofta slutar vid sånginsatser, orkestrering och koreografi, tar den här texten materialet – själva innehållet – på största allvar. Den välformulerade recensionen ger musikalkonsten den tyngd den allt för sällan får. En exakt skriven recension av en seende skribent som lyckas med det viktigaste – hitta relevansen, kopplingen till samtiden. Och inte minst utmana och inspirera läsaren.

Marit Lindqvist, ”Det vackra och det våldsamma möts i Henrika Ringboms dikter”, publicerad på Svenska Yle 22.08.2020.

Motivering: Recensionen är föredömlig eftersom Marit Lindqvist både kontextualiserar verket på ett kunnigt och smidigt sätt och skriver med ett känsligt öga för Ringboms existentiella tematik.

Ole Nerdrum, ”Fantasiresa med Sakari Kukko på 67 minuter”, publicerad i HBL 22.9.2020.

Motivering: Levande och representativt framställd recension.

Otto Ekman, ”Smidigt, stiligt och igenkännbart om nyhjälplöshetens romantik”, publicerad i HBL 22.10.2020.

Motivering: Otto Ekman skriver med smittande entusiasm och inlevelse om pjäsen “Svält” och bjuder på sin egen identifikation med det tuffa livet för en skribent, pendlande mellan hybris och missmod, som kämpar med att få sin röst hörd och sina artiklar publicerade. Otto har en utmärkt penna och rikt språk och börjar hitta sin roll som teaterkritiker. Recensionen innehåller fascination, identifikation och tillräckligt information.

Per-Erik Lönnfors, ”Självet i litteraturens labyrint”, publicerad i Nya Argus nr 9–10/2019.

Motivering: Recensenten analyserar Carin Franzéns bok ”När vi talar om oss själva. Nedslag i subjektivitetens historia från Montaigne till Norén” (Ariel litterär kritik 10, 2018). Hen disponerar sin recension enligt följande teman i boken: Det autonoma självet, självbiografin, självet och kärleken samt subjektet och världsordningen. Centralt för behandlingen är människans syn på sig sig och plats i världen.

Petter Lobråten, ”Jonas Wilén i toppform målar på liv och död”, publicerad i Ålandstidningen 10.7.2020.

Motivering: En kunnig och engagerad recension av den lokala konstnären Jonas Wiléns konstnärskap som blommat och tagit spännande nya steg upp i mötet med den etablerade Ernst Billgrens uttryck. En insatt men respektlös sågning av Billgrens alltför många gånger återanvända patentuttryck, med erkännande nickningar åt de konsthistoriska allusioner han ändå gör. En utställningsanmälan som tar måleriet på djupaste allvar och både utmanar och berikar Kultur-Åland.

Petra Lind, ”Axel Åhmans debutbok är allt annat än klein”, publicerad i Östnyland 24.4.2020.

Motivering: Petra Lind skriver nyanserat och lyhört om Axel Åhmans debut, novellsamlingen “Klein”. Lind lyfter skickligt fram lokala markörer, låter sig charmas av skribentens dialektbeströdda språk och belyser en räcka detaljer ur samlingen som väcker läslusten också bortom bysamhällets råmärken. Recensenten uppskattar alldeles tydligt Åhmans texter, men inte utan reservation: Det finns rum även för uppbygglig kritik. En kunnig recensent kan låta en debutant lysa även om samlingens samtliga noveller inte håller samma standard. Lind skriver: ”Axel Åhman har läsaren på kroken från första raden i Klein”. Recensenten har också läsaren på kroken från första meningen i recensionen.

Petra Lind, ”Livet och skrivet flätas ihop i omsusad Märta Tikkanen-biografi”, publicerad i Östnyland 22.10.2020 och i Västra Nyland 27.10.2020 (två nomineringar).

Motivering 1: Efter alla spaltmeter om konflikten mellan författaren Johanna Holmström och Märta Tikkanens intressebevakare var jag oförberedd på att själva boken, eller egentligen recensionen, skulle väcka några större känslor. Men Petra Linds recension slog mig rätt i solar plexus och fick mig att längta efter att genast ge mig i kast med boken. Dessutom kände jag att jag absolut MÅSTE få ÄGA boken själv, en känsla som väcks bara av riktigt bra recensioner. Petra Lind har ett fantastiskt språk och en känsla för helheter och sammanhang som få. Jag hoppas att en större läsekrets skulle få upp ögonen för hennes begåvning.

Motivering 2: Texten är en insiktsfull analys av den nya romanen samtidigt som den sammanfattar debatten som föregick boken, kärnan i Märta Tikkanens författarskap och feministkamp förr och nu i en välformulerad och smidig text. Petra Lind lyckas väva in många nivåer utan att det blir högtravande eller långtråkigt.

Pontus Kyander, ”Blindhet och förmörkelse i Tacita Deans Antigone”, publicerad i Ny tid nr 4/2020, 24.2.2020.

Motivering: Texten ger värdefulla insikter i ett av samtidens viktigaste konstnärskap. Tacita Dean är inte lätt att närma sig, för många ter hon sig obegriplig. Samtidigt är hennes konst rik på spännande referenser, ett av de äventyrligaste i samtidskonsten: fullt av skeppsbrott, stormar och märkliga (ofta verkliga) karaktärer.

Pontus Kyander, ”Från helvetets fördömda till själar utan verklig skuld – så fick Europa en ny människosyn på 50 år”, publicerad i HBL 26.7.2020.

Motivering: En inkännande text om två berömda konstnärers människosyn på medeltiden.

Roland Ingelin, ”Från Karalåtin till noveller om karar”, publicerad i Horisont nr 2/2020.

Motivering: Jag gillar Rolands sätt att skriva kritik, recensionen av novellsamlingen “Klein” är ett bra exempel. Han har en egen stil, både allvarlig och humoristisk med många goda poänger. Han lyckas bjuda på sig själv och koppla ihop det med texten utan att det blir för subjektivt. Stilen berättar mycket om hans smak och jag som läsare förstår då hur jag ska förhålla mig till hans omdöme. Samtidigt som han lyfter fram det centrala i boken förlorar han inte ögonen från att kritisera själva verket. Han vågar peka ut brister och hylla det som förtjänar att hyllas.

Roland Ingelin, ”Hemåt över krisen – skärgårdsromantik som ger hopp vid Åbo Svenska Teater”, publicerad i Västra Nyland 14.9.2020.

Motivering: Tävlingsarrangören efterlyser en oförglömlig, rolig, oväntad eller träffsäker kritisk kulturtext, en text som vidgat din förståelse eller väckt din nyfikenhet. Här är den.

Roland Ingelin, ”Inkluderande pjäs synliggör teckenspråket”, publicerade i Västra Nyland 24.2.2020.

Motivering: Den här recensionen är inte bara en välskriven recension, men har också en seriös ton och tar barnteatern på allvar. Språket är inspirerat från pjäsen och ger en inblick i vad inkluderande teater handlar om. För att handla om en recension är recensenten överlag rätt skönlitterär med sin text och jag anser att den här texten är mycket fint skriven när det gäller teater.

Salla Aldrin Salskov, ”Girldick: Om nya och outgrundliga betydelser av trans, kön, identitet”, publicerad i Astra nr 3/2020.

Motivering: Salla Aldrin Salskov analyserar konstnären Camille Auers hela konstnärskap ur ett såväl genusvetenskapligt påläst som konstkännande perspektiv. Aldrin Salskov lyfter fram såväl de estetiska elementens betydelsebärande egenskaper i Auers konst, som de politiska utgångspunkter som uppbär hela konstnärskapet. Essän introducerar ett helt konstnärskap och redogör samtidigt för idéer om genus, identitet och trans som är aktuella i det finländska samhället idag. Dessutom ges en inblick i hur den medikaliserande diskursen kring trans konstrueras och upprätthålls i Finland. Aldrin Salskovs essä ger intressant läsning för såväl den insatte som den som är helt ny inför Auers konstnärskap, och för dagens transpolitiska diskussioner.

Sara Ehnholm Hielm, ”Jämställdhet skulle prägla filmfestivalen i vidunderliga Venedig, men kvinnorna fick ge vika för coronan”, publicerad i HBL 24.10.2020.

Motivering: Sara Ehnholm Hielm har i decennier skrivit filmkritik för Hufvudstadsbladet, och utmärker sig som en lysande stilist. Hennes stil som kritiker angränsar till det essäistiska – och om jag förstått saken rätt är hon inspirerad av den amerikanska filmkritiken som hon är väl förtrogen med. I sina recensioner fångar hon ofta filmens stämning, genom det sätt som hon väljer att skriva dem. Samtidigt är hennes egen röst omisskännlig. Att läsa hennes recensioner är som att tas i handen och bli ledd av henne in i filmen, och se den genom hennes erfarna blick. Jag väljer att nominera en renodlad essä där hon skickligt knyter ihop två aktuella teman: coronakrisen och jämställdheten inom film, med utgångspunkt i årets pandemipräglade filmfestival i Venedig som hon själv besökte.

Sofia Simelius, ”Den fiktiva gränsen mellan människa och djur i fokus på Ham”, publicerad i HBL 4.7.2020 (två nomineringar).

Motivering 1: Denna text var väldigt bra skriven och väckte mycket tankar kring ämnet.

Motivering 2: Sofia Simelius texter är klara, informativa och konsekventa, intressanta helt enkelt. Kritiken i hennes recensioner är saklig, inget moraliskt fumlande i den.

Sonja Vuori, ”Jag ser min döda bror på scenen och allt är bra”, publicerad i HBL 1.3.2020.

Motivering: Hur känns det för teaterkritikern att se ”en del av sitt hjärta gestaltat av en främling”? Sonja Vuori skriver gripande och intellektuellt spänstigt om Svenska Teaterns föreställning “Bakom verkligheten” där hennes egen bror förekommer i en biroll. Liv och död, konst och konstkritik behandlas i texten där kritikern själv blir kött och blod – och lungor.

Thomas Lundin, ”Westö komponerar en försonlighetens symfoni”, publicerad i Arbetarbladet 7.9.2020.

Motivering: En genomtänkt och fängslande recension, som drivs av ett levande och mångsidigt språk. Texten är lättläst utan att vara förenklande, kritisk utan att vara oförstående och präglas av en stor respekt för både författare och läsare.

Tom Karlsson, ”Ecce Animalia”, publicerad i Ny tid 23.7.2020.

Motivering: Tom Karlssons recension av Amelie Björcks “Zooesis – Om kulturella gestaltningar av lantbruksdjurens tid och liv” gjorde ett starkt intryck på mig, för den förmedlade dels originaltextens olika dimensioner, men samtidigt var den skickligt förknippad med den litteraturen och etiken som boken är skriven i / baserat på / i samtal med. Jag läser nyheter dagligen, och ser på hur behandlandet av djur görs i medier, ofta med en lantbruksidyll som huvudtema, och ibland med inslag av misskötsel eller av klimatförändringar pga djurskötsel. Därför var recensionen bra i att lyfta fram hur Björcks bok (som jag inte ännu läst själv, men har beställt) visar på hur djur kan gestaltas bortom humaniserande inslag, eller modernistiska generaliseringar. Jag tycker det här är särskilt viktigt nu när COVID-19 förändrar vår vardag, efter att virus spridits från djur till människa.

Valter Sandell, ”Bullshitjobb, magsyra och gyllene släktemblem i Victor von Hellens diktdebut”, publicerad i HBL 1.10.2020.

Motivering: Litteraturkritikern Valter Sandell recenserar Victor von Hellens diktdebut i Hufvudstadsbladet. Recensionen balanserar spänstigt mellan litterär bedömning och analys av vad diktsamlingen producerar i en vidare estetisk och social bemärkelse. Den går i dialog med verket och placerar den i ett sammanhang genom att spegla dikterna mot två nyligen avlidna essäister, David Graeber och Mark Fisher, samt mot filmregissören Hannaleena Hauru. Den kritiska texten belyser därmed hur von Hellens debut anknyter till samtida diskussioner om skitjobb, meningsfullhetens kris, svårigheten att föreställa sig en bättre framtid och förälskelsens politiska dimensioner. Sandells recension inspirerar inte endast till att läsa von Hellens debut, utan även till att djupdyka i de estetiska och teoretiska strömningarna han placerar von Hellens i, och som verkar resonera starkt med samtidens stora, utmanande spörsmål gällande arbete, mening och livsform. Därför är Sandells recension av Victor von Hellens debut en stark kandidat till priset Årets kritiska text.

Yvonne Granqvist Schultz, ”Bullan och Pinnen tar för sig av karlar”, publicerad i Österbottens tidning 8.10.2020.

Motivering: Recensionen av boken om de två till åren komna väninnornas sexlust, om hur de glatt och skamlöst bejakar sin sexualitet, är både humoristisk och ifrågasättande. Det är kritik av en bok utgiven på eget förlag, som vanligtvis inte når många. Tack vare recensionen uppmärksammades äldre kvinnors åtrå och lust att unna kroppen – hur den än ser ut – sex och glädje.

Med tävlingen Årets kritiska text har Kritikbyrån velat uppmärksamma den analytiska kulturtexten som genre och lyfta fram oförglömliga, oväntade och träffsäkra kritiska texter som publicerats i finlandssvenska medier mellan den första november 2019 och den sista oktober 2020.

Sedan tidig höst har det gått att nominera konstkritiskta texter som publicerats i finlandssvensk media den 1.11.2019–31.10.2020 till att bli Årets kritiska text. Sammanlagt fick vi in 33 bidrag; både klarsynta recensioner och personliga essäer om allt från barnteater och transberättelser till fackböcker och konstfilm. Vem som helst kunde nominera en kritisk text och formulera en frivillig motivering till bidraget.

Domare Tuva Korsström väljer det vinnande bidraget, som offentliggörs den 30.11.2020 i samband med en festlig kritikkväll, ”Ode till kritiken”, i samarbete med Centrumbiblioteket Ode. Vinnaren belönas med 1 000 €.