Kritikens reflekterande motstånd

Vi är väldigt nöjda att presentera resultatet av Kritikbyråns senaste samarbete, denna gång kring det nyaste numret av tidskriften Ikaros – förstås med temat kritik! Nedan följer numrets ledare.

Layouten är gjord av Lars Högström.

Med Ulrika Nielsens och Fredrik Hertzbergs essäer Vad är litteratur och vad ska man ha den till? respektive ”Farväl kvalitet. Farväl konst.” Om litterärt värde påbörjades hösten 2023 en debatt om litterär kvalitet i Svenskfinland. Eftersom dess huvuddrag och vändningar har sammanfattats väl av andra, till exempel av Ylva Perera (DN, 20.1.2024) och Sara Nyman (VN, 29.11.2023), tänker vi inte desto mera gå in på den här. Debatten gjorde dock även att frågor om kritikens uppgift och mening blev relevanta. I det här numret av Ikaros fördjupas perspektiv på och frågor om konstnärlig kvalitet i allmänhet och kritikens belägenhet och roll i synnerhet. Det finns skäl att inledningsvis reflektera kring begreppet kritik.

En öppen fråga: vad är poängen med att till exempel litteratur recenseras i dagstidningar och tidskrifter? Vet inte människor själva vilka typer av böcker, om några, de tycker om och inte tycker om – får de inte all information de behöver genom till exempel sociala medier? Och om kritikern nu en gång vill vara kritisk och föra fram sitt omdöme, varför slösa denna förmåga på något så marginellt som litteratur, bildkonst, teater et cetera, på något som dessutom oftast är helt påhittat – varför inte använda den på något i den verkliga världen?

I boken The Function of Criticism från 1984 skriver litteraturteoretikern Terry Eagleton att kritiken i sin traditionella form varit tätt förknippad med framväxten av en borgerlig offentlig sfär i Europa i början av 1700-talet. Jürgen Habermas är förstås en viktig referens här: den offentliga sfären behövdes som en motvikt mot den absolutistiska staten – offentlighetens funktion var att medla mellan samhällets individer och staten genom att hålla staten ansvarig gentemot samhället. Genom bland annat yttrandefrihet, fri press, fri sammanslutning och i sinom tid även genom de parlamentariska institutionerna som hör till den representativa demokratin vann den offentliga sfären i allt högre grad mark. Idealet för den traditionella kritiken var att avspegla oppositionen till det auktoritära; som en del av den borgerlig-liberala offentliga sfären skulle kritiken vara en del av den offentliga debatten, i stället för att stå ovanför den som ett uttryck för enväldiga värdeomdömen utifrån förutbestämda normer och kriterier. Kritiken öppnar upp för debatt genom att den dels försöker övertyga, dels inbjuder till omtolkning och omprövning.

Filosofen Nancy Fraser är långt ifrån den enda som påpekat att Habermas idealiserade den borgerliga offentligheten – att tillgången till den offentliga sfären aldrig varit helt fri. Sfären utgjordes allra främst av just borgarna och fungerade som ett sätt för dem att skydda sina ekonomiska intressen i den nyligen privatiserade ekonomiska sfären. Habermas såg själv problemen, särskilt under 1900-talet, då offentligheten alltmer vittrade sönder, bland annat som en följd av att pressen i tilltagande grad kommersialiserades och att samhället utvecklades till ett konsumtionssamhälle. I samma veva blev kritiken alltmer en del av kulturindustrin.

Kulturkritiken har så gott som alltid befunnit sig i ett tillstånd av kris, men enligt Eagleton behöver vi inte uppfinna en ny funktion för kritiken. I stället behöver vi återgå till det han kallar kritikens traditionella funktion, vilket innebär att kritikern går utöver en rent bedömande, och därmed auktoritär, ståndpunkt, och intar en mer reflexiv och kontextualiserande position i förhållande till såväl verket som samhället. Om kritiken föddes som ett motstånd mot den absolutistiska staten menar Eagleton att kritiken idag, om den alls ska vara relevant, måste formuleras som ett motstånd mot den borgerliga staten, eller marknadiseringen av samhället överlag.

Marknadiseringens andra sida kunde sägas vara en atomisering: att konsten isoleras och bildar en egen sfär frikopplad från resten av livet, ofta med underton av något eskapistiskt. Om kritikern vill ta sig an sin traditionella uppgift kan hen inte nöja sig med en sådan uppspjälkning: i den mån exempelvis litteraturkritik bara handlar om litteratur riskerar den att göra sig irrelevant. Konsten avspeglar alltid såväl skaparen som hens tid och samhälle: visionerna, drömmarna, fantasin och det andliga livet – konsten är ett tvärsnitt av kreativitet och flyter ut åt alla möjliga håll. Att reflektera över konst är i bästa fall att reflektera över det liv man lever och det liv och samhälle man vill leva i, det stora och det lilla – det kan aktualisera intellektuella, kulturella och politiska frågor om vartannat. Här någonstans blir också en kritisk bedömning som går djupare än frågor om hantverksskicklighet aktuell: vilken konst är värdig vår tid, skapar mera liv eller fördjupar livet? För kritikern kan konsten, när den är bra, vare sig reduceras till något marginellt eller påhittat, utan är en del av livet – och det är något hen om och om igen måste försöka visa genom sina texter. Kritikern kan förstås inte slutgiltigt fastslå något här, hen kan endast bjuda in andra genom att, helst i detalj, dela med sig av sin erfarenhet, sina tankar och sitt omdöme.

Därmed inte sagt att något av det här på ett konkret plan är speciellt klart eller enkelt. Förhoppningsvis kan det här numret av Ikaros skapa ingångar och stimulera till vidare reflektion.

Christoffer Steffansson är chefredaktör för Ikaros.

Daniel Wickström är kritikombud vid Kritikbyrån och gästredaktör för detta nummer av Ikaros.

Medverkande i numret är Salla Aldrin Salskov, Michel Ekman, Martin Gustafsson, Fredrik Hertzberg, Leena Kuumola, Maria Lassén-Seger, Martina Moliis-Mellberg, Ulrika Nielsen, Sara Nyman, Freja Rudels, Birgit Schaffar, Rakel Similä, Christoffer Steffansson, Hugo Strandberg, Daniel Wickström och Alexander Öhman.

Lösnummer av Ikaros går att köpa vid Akademiska Bokhandeln i Helsingfors samt att beställa per mejl till ikarostidskrift at outlook.com. Priset är 10 € + postavgift.

Hela numret finns att läsas på
Ikaros webbsida.

Föregående
Föregående

Ikaros x Kritikbyrån om kritik

Nästa
Nästa

Ansökan om medlemskap i Kritikbyrån är öppen!