Kritiken som en kärlekshandling – Kritiksalong och barkväll med Kritikbyrån

”Dialogen! – vi behöver dialog!”
”I framtiden kommer konstnärerna att behöva betala sina kritiker”
”Poesin innebär ett motstånd, men kritiken innebär en vilja att förstå”

Det fanns mycket att ta fasta på under Kritikbyråns och Nordisk kulturkontakts Kritiksalong förra onsdagen. Omkring 50 personer dök upp för att höra diskussionen om teaterkritik med Kent Sjöström (forskare och lärare vid Malmö teaterhögskola), Maria Säkö (teater- och danskritiker för Helsingin Sanomat och ordförande för SARV) och scenkonstduon Blaue Frau, bestående av skådespelarna Sonja Ahlfors och Joanna Wingren, liksom diskussionen om litteraturkritik med litteraturvetaren och kritikern Maïmouna Jagne-Soreau, författaren Johannes Ekholm, poeten och kritikern Hanna Riisager, litteraturvetaren och kritikern Ylva Perera och Claus Madsen, som forskar i modern poesi och är lektor i danska vid Helsingfors universitet. Båda diskussionerna leddes av Malin Kivelä, författare och involverad i performancefältet sedan 90-talet.

Omkring 40-50 personer dök upp! Fotograf: Annika Bergvik-Forsander.

Diskussionerna var livliga och en hel del hann tas upp, men i stort sett rörde sig samtalen kring: makt och rolltagande, kritikens relevans idag och olika förhållningssätt till den, och hur kritiken sett ut tidigare och hur den kunde se ut i framtiden.

Diskussionen om kritikerns makt blev intressant, speciellt i och med att också perspektivet att också kritikern kan känna sig maktlös togs upp. En kritiker som till exempel recenserar en stor och erfaren teaterensemble kan känna sig både osäker och utsatt, medan samtidigt konstnärerna bakom också kan känna sig utpekade och maktlösa inför kritikerns text. Vem är det egentligen i slutändan som sitter på makten?

Teaterpanelen. Från vänster: Malin Kivelä, Kent Sjöström, Sonja Ahlfors, Joanna Wingren och Maria Säkö. Fotograf: Annika Bergvik-Forsander.
Blaue Frau, bestående av Sonja Ahlfors och Joanna Wingren diskuterar med Maria Säkö. Fotograf: Annika Bergvik-Forsander.

Snabbt kom diskussionerna också in på vad kritikerns position egentligen är och vikten av att synliggöra den egna positionen i förhållande till verket. Samtidigt ställdes också frågan för vem kritiken riktigt skrivs, vem är den tänka målgruppen: uppfattar konstnärerna kritiken som en slags personlig feedback? Vem tänker sig kritikerna att de skriver för? Maria Säkö tog till exempel upp att man ofta riktar sig till ett slags ”medelvärde” av publiken, vilket kan bli problematiskt, i och med att det i slutändan kan leda till att man egentligen inte riktar sig till någon alls.

Vem kritikern, och kultursidorna överlag, skriver för kan också ses hänga ihop med en viss politisering, något som diskuterades i båda panelerna. Politiseringen innebär i det här sammanhanget att ett verk tenderar ses som mer relevant om det lyfts upp i samband med en aktuell politisk diskussion. Det kan i sin tur göra att diskussionen kring verket, inkluderande kritiken, förbiser de estetiska värdena och hakar på ett slags ”clickbait-tänk”. Som motvikt till det togs det upp att det behövs en långsam och essäistisk kritik, som begrundar istället för att fungera som åsiktskatalysator.

I pausen blev det vin och mingel. Fotograf: Annika Bergvik-Forsander.
Fotograf: Annika Bergvik-Forsander.
Fotograf: Annika Bergvik-Forsander.

Hur kritiken och konsten ska kunna hålla sig ”relevant” och överleva i framtiden diskuterades mycket, och Kent Sjöström menade till och med att konstnärerna i framtiden kommer att behöva betala sina kritiker för att bli recenserade! För det var ändå alla skådespelare och författare överens om, att det är bättre att bli recenserad än att mötas av total tystnad i offentligheten.

Johannes Ekholm och Ylva Perera tog upp tanken om att böcker idag tenderar att i första hand ses som säljande produkter, och att kritiken har en viktig uppgift i att luckra upp det här tankesättet och värna om att inte bli en del av en slags förlängd marknadsföring. Istället fördes det i båda diskussionerna fram att kritiken borde vara något som förstärker, en dialog och något solidariskt istället för en form av marknadsföring och politisering – helt enkelt en slags kärlekshandling.  

Litteraturpanelen. Från vänster: Malin Kivelä, Claus Madsen, Maïmouna Jagne-Soreau, Hanna Riisager, Johannes Ekholm och Ylva Perera. Fotograf: Annika Bergvik-Forsander.
Fotograf: Annika Bergvik-Forsander.

Och kärlek och gemenskap fanns det gott om under kvällen. Det var otroligt roligt att se så många på plats och att en stor del följde med till andra sidan gatan och fortsatte diskussionen i mer avslappnade former i bar Kaisla, där Kritikbyrån ordnade barkväll.

Pratglada kritiker på barkvällen. Fotograf: Ett vinlummigt kritikombud.

Tack till alla som kom! Och till alla deltagare för inspirerande diskussioner! Finns mycket att spinna vidare på i Kritikbyråns kommande program.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s